Jag är inte en sådan person som bara bryr mig om mig själv utan jag är mer än sådan person som bryr mig om andra. Jag lyssnar och lyssnar och när väl jag ska säga en åsikt eller vad jag tycker så är de som om man får de tillbaka slängt i ansiktet. Vad är de som är problemet liksom?
Är inte allas åsikter lika värda?
Jag bryr mig mer om andra än mig själv, jag hjälper hellre andra än mig själv och när jag väl har en åsikt så blir de bara skit utav de. Visst om man mår dåligt ett tag så får man väl ändå vissa att man mår dåligt fasstän jag försökt vissa mig stark och glad. Blir bara så hilma arg att de kockar över snart.
Känns som om detta alltid händer mig. Kanske bara ska hålla tyst för evigt så slipper man sånt här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar