Strong?

Am I Strong?
Är jag stark eller svag?
Kommer min själ att klara sig igenom detta?
Ett sådant starkt slag i bröstet att andan försvann, kommer den tillbaka?


Vill visa mig stark och att jag kan klara av de här men gör jag verkligen de.
När mitt hjärta och själ är i småbitar.

New style!

Tänkte att man skulle klippa mig snart, och jag fastnade för den här. Vad tycks?

Frisyr från Frilla.se

My time..

Nu är de dags för min egen tid. Jag är en person so behöver vara ensam i mellanåt. Annars kan jag bli otroligt grining och iriterad. Så nu har pärorna stuckit ut till stugan och jag sitter här hemma med volbeat spelandes ut i högtarlarna. Skönt efter allt som har ploppat upp den senaste tiden. Egen tid gör så att jag får tillbaka sen del av energin som jag har förlorat. Så idag blir de Pizza på menyn och ostbågar. Mums. Idag så ska de frossas i stora mängder.



Jag saknar de som fannt,de som var. KOmmer de någonsin att finnas igen?
hjälp mig att förstå. Ge mig något tecken

Grattis du lyckades!!!!

Hur ens själ kan bli så riven i små bitar på 5 sekunder är helt sjukt enligt mig men när man själv är med om de tror man att sådant faktiskt kan hända.
Ens planer för framtiden, all glädje, all lycka försvann. Hur ska man kunna förlåta något så smärtsamt.Som någon tar ens hjärta och hoppar på det.
Man bryter ihop och vet inte alls man ska ta sig till, man är i ett sån stor chock att inget spelar någon roll. Gör vad ni vill jag bryr mig inte för att inget kan slå det här. Ens hjärta finns inte längre. Hur ska man kunna lita, tro, se på den personen efter ett sådant stort svek. Ett svek som hemsöker mina tankar när jag lägger mig i sängen för att sova när jag håller i mitt hjärthalsband.De halsband som representerar oss. Med är de vi längre?, de vet jag inte. Är de verkligen du? är de du som jag har älskat i nästan två hela år? Vi har då varit med om mycket men en sån här grej trodde jag aldrig skulle hända oss. Inte oss. Ja har varit med om mycket, operationer ,svek , otroligt mycket, men inget kan toppa de här. Synen av de som hände sitter kvar. Intryckt i mina ögon. De som var vårat försvann så himla snabbt. De var inte vårat längre utan du gav de till någon annan.

Kärleken, finns den kvar?
Var detta verkligen kärlek, älskade du verkligen mig? Jag skulle aldrig kunna göra något så mot dig, för att jag älskar dig av hela mitt hjärta. Men nu vet jag aldrig om de kan bli bra, ett vi. Hur ska allt kunna bli bra efter detta. Hur?

Men grejen är den jag orkar inte känna något. Jag orkar inte med något. Jag fick ut allt den kvällen känns de som. Jag känner ingen sorg, ingen förlåtelse, ingen tillit, inget.

Den kärlek som fanns, kan den komma tillbaka?

Give it a break!

Tjohejsan bloggen!
Nu har de gått två veckor på praktiken, och de har gått riktigt bra. Dom tar mig som en i gänget kan man säga. Riktigt mysigt.
Ja vad har hänt den sista tiden.
Förra helgen var de en underbar tjejkväll hemma hos Emmely. Med Angelica,Emma, Emmely och lilla jag :)
Ikväll vet jag inte riktigt inte vad som händer. Tar de som de kommer helt enkelt.

Nu bli de att gå och pussa på älsklingen.


krameli kram <3

A new style. A new me?

Hejsan bloggen, jag vet att de var ett tag sen, men har haft fullt upp med läxor som har strömmat över min stackars lilla hjärna.
Jag kan berätta lite vad som har hänt iaf. Jag har t.ex. idag färgat håret och klippt mig. Känns otroligt bra. Jag känner mig mycket fräshare och jag vill nu faktiskt bara njuta och bara ha de bra. Bli en en bra vän, flickvän. Bli den person som mår bra. Men om jag säger så här, den stilen som jag har nu kan hjälpa mig på vägen.
Den väg som jag vill gå.
Jag vill bli gladare, mer positiv och jag vet att jag är stark bland allt, men jag vill ändå bli så stark att jag kan säga ifrån i den punkten.

Vad jag har varit innan är den person som ändå har mått rätt okej men jag tycker inte att de räcker till.
Jag vill må skit bra och fokusera mig på plugget, vara en bra vän och en bra flickvän.
Jag vill.
Men jag känner nu med den stil som jag har gjort nu så kan de ske.
Jag ska försöka att göra de som jag känner är bäst, följa mitt hjärta och göra de som är bäst för mig.
Men vad är egentligen bäst för mig?
Jag vill visa mig stark, glad och pigg. men är jag verkligen de?
vad tycker egentligen mina vänner?min pojkvän? min familj?
vad ser dom som har förändras hos mig?
Jag vet iaf, att jag bara vill göra grejer som gör mig glad, jag vill umgås med mina underbara vänner och min älskade pojkvän och bara hitta på saker som jag vill göra i mitt liv och må så jäkla bra.
Visst, gör man misstag men de gör alla liksom, även om jag är så klantig och kanske kan säga fel saker ibland men misstag gör alla.
Jag vill, jag ska, och jag kan.

Jag älskar verkligen mina vänner, familj och min underbara pojkvän. Ni är en orsakt till att jag kämpar på.
Tack!!!
Jag älskar er. !!!

vänta du bara....

Nu igen va, vafan är de här liksom. är de uppmärksamhet eller vafan är de. Ska man behöva ringa efterlyst varje gång du försvinner eller.. om du är borta så här länge igen så kommer jag att smälla den i din stora mage, jävla gubbjävel......